Hon var väl kärleken, han var i mitten av en hurricane

På båten i somras så var det en äldre dam som spådde mig i handen. Hon sa att det aldrig skulle hålla med pojkvännen för att vi var alldeles för olika. Hon sa också "Du har mycket av världen kvar att upptäcka och du har ett alldeles för vilt hjärta för honom." Men den biten höll jag ju såklart hemlig. Då var han nutid och nu är han dåtid, precis som hon sa. Slumpen? Ja förmodligen. Eller så ser andra klart och tydligt vad man själv inte är redo att inse än. Men jag gav precis allt jag hade och kan vara förbannat stolt över det. För tillslut kommer man till en punkt då man inte har någonting kvar att ge. Då man är för utmattad för att försöka mer och man ringer sina kompisar och säger "Nu har vi gjort slut igen. Fast den här gången är det på riktigt!" Sen åker man till bolaget och köper vin och cyklar till en kompis öst på stan. Öppnar upp vinboxen och skålar över att det känns så jävla bra. Och man hör en av dem säga direkt: "Jag märker redan nu att jag har fått tillbaka min Carro." Och man själv svarar "Det var på tiden.".

Kommentarer
Postat av: Banana

Älskar dig, min Carro!!

Svar: älskar dig! <3
Carro

2013-10-01 @ 16:42:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0