Hon var väl kärleken, han var i mitten av en hurricane

På båten i somras så var det en äldre dam som spådde mig i handen. Hon sa att det aldrig skulle hålla med pojkvännen för att vi var alldeles för olika. Hon sa också "Du har mycket av världen kvar att upptäcka och du har ett alldeles för vilt hjärta för honom." Men den biten höll jag ju såklart hemlig. Då var han nutid och nu är han dåtid, precis som hon sa. Slumpen? Ja förmodligen. Eller så ser andra klart och tydligt vad man själv inte är redo att inse än. Men jag gav precis allt jag hade och kan vara förbannat stolt över det. För tillslut kommer man till en punkt då man inte har någonting kvar att ge. Då man är för utmattad för att försöka mer och man ringer sina kompisar och säger "Nu har vi gjort slut igen. Fast den här gången är det på riktigt!" Sen åker man till bolaget och köper vin och cyklar till en kompis öst på stan. Öppnar upp vinboxen och skålar över att det känns så jävla bra. Och man hör en av dem säga direkt: "Jag märker redan nu att jag har fått tillbaka min Carro." Och man själv svarar "Det var på tiden.".

Ingen villa, ingen volvo och ingen vovve

Bild: Vk.se
 
I dag blev det officiellt att monteringen flyttar. I morgon kommer vi att få höra det på ett möte istället för att få reda på det via lokaltidningen. Trivs otroligt bra på Volvo och hoppas att jag får stanna så länge som det är möjligt. Hade kunnat jobba där till pensionsåldern ifall det var möjligt. Förutom jobbet så finns det ingenting som håller mig kvar i Umeå. Vet ni vad det betyder? Det vet jag.
 

We look up at the same stars and see such different things

"Om du fick ändra ditt liv på något sätt, vad hade du ändrat?"
"Jag hade slutat rökt, tränat mer och känt dig längre."
 
Det finns såna där speciella tillfällen som man alltid vill komma ihåg. Som är så privata att man egentligen inte vill dela med sig av dem för att dem då inte blir lika speciella längre. Det här var ett sådant tillfälle. Ett ögonblick som bara varade några sekunder men som gick rakt in i hjärtat. Så enkelt, så kortvarigt och ett av mina finaste minnen med dig. Jag sa att mitt nästa inlägg skulle handla om dig och så var det tvunget att bli. För min egen skull. Rollen som du hade över ett år i mitt liv tillhör min historia men inte min framtid och i kväll var nog den första gången som jag ärligt har känt så. Hur mycket man än tycker om en person så kan man fortfarande vara helt fel för varandra. När det kommer till kärlek så handlar det bara om en sak och det är vad man fokuserar på; det som förde en samman eller det som började att separera på varandra.

But love seems to stick in her veins

Jag undrar ofta om vi är knutna till varandra eller om det bara är jag som är knuten till dig. Om jag inte hade lärt känna dig för flera år sedan, hade du hittat mig senare?

Road to joy

Ibland funderar jag på hur mycket man måste gå igenom för att tillslut nå botten. Hur mycket bröstkorgen kan bära innan man är fylld till bristningsgränsen. Men det jag funderar mest över är;
 
vad händer när det inträffar?
So I wait for the day when I'll hear the key
as it turns in the lock and the guard will say to me
"Oh, my patient prisoner, you have waited for this day and finally
You are free! You are free! You are freezing"
 
 
  För några veckor sedan packade jag ner mitt liv i kartonger och plastkassar för att sedan frakta allt i en silvrig opel. Jag lämnade honom bakom mig och han lämnade mig. Jag körde bara 5 kilometer men hamnade precis ett år tillbaka i tiden. Hemma. Här är mitt rum svart och kryllar av spindlar. Men här känner jag mig mer Jag än vad jag någonsin gjorde där borta. Och hur kan man vara ledsen över nya äventyr, nya kärlekar och att få vara precis så spontan som man vill?
 
"You didn't love her. You just didn't want to be alone. Or maybe, maybe she was good for your ego. Or, or maybe she made you feel better about your miserable life, but you didn't love her, because you don't destroy the person that you love."
 
  Hur länge man än känt att man har valt fel, handlat fel eller stampat på samma ställe, så är ingen tid någonsin bortkastad. Glöm aldrig det. För det finns alltid tid till att lära sig, förändra, glömma och gå vidare. Och i dag är det min tid.

From your bed I gained a day and lost a bloody year

I hardly even like you
I shouldn't care at all


RSS 2.0