I'm still weighed down with subtleties

It's just the lines, they get so blurry between what is once, and now required.
And I don't know on which side his heart falls, but I know where mine is buried.
And it's so far from any wanting, it needs this to keep beating.
It won't go on without it.

And I'm sure that there are reasons for everything that happens.
And absence leads to adoration, it's nobody's fault.
But now there is no way to change this.

Så här ser jag ut när jag steker med en glasspinne i munnen



Kände att det var viktigt för er att få veta det. Bilden är tagen av Malin med hennes mobilkamera.

Romeo återvänder ensam



Idag har jag bakat äppelpaj tillsammans med mina bröder. Ovan ser ni en av två.

Du borde fattat bättre



The count of tuscany


Our bodies get bigger but our hearts get torn up



I'm gonna work it out, cause time won't work it out



Jag tror inte ett skit på att tid är den största helande faktorn. Visst är det en viktig faktor av många, men jag förstår inte hur man kan förvänta sig att tid ska fixa allt. Jag tycker istället att det har blivit ett uttjatat talesätt. Jag anser att det handlar mer om vilja, om att kunna släppa taget och gå vidare. Livet förändras konstant, både till det bättre och det sämre. När man inte tror att livet kan bli ännu sämre, så kan de det. Men det betyder också att när man inte tror att livet kan bli bättre, så kan de det. Alla styr sitt eget individuella mående. Man kan alltid välja att ta åt sig av någons förolämpning eller skita i det och be dem dra åt helvete.
Med hjälp av tiden blir oftast allting bättre. Man får mer tid att tänka, analysera och ändra på sitt liv - men bara om man själv vill. Väljer man att stänga in allt, kommer ingenting att förändras. Hur lång tid det än tar. Man måste också komma ihåg att det är okej att må dåligt, ha ångest, panik, depression, osv. Det gör dig inte till en sämre eller svagare människa. Däremot tycker jag att man är svag om man inte försöker att bearbeta det man vill ändra på. De enda man behöver är viljan. Stöd och hjälp går att få på andra sätt om man vill det. Man får aldrig någonting gratis, utan de flesta sakerna måste man själv ta initiativ till. Jag försöker inte predika att tid inte hjälper, för självklart hjälper det. Men har man inte denna vilja som jag har nämnt 78 gånger i texten, så kommer man inte särskilt långt.
Det finns ingen konkret anledning till den här texten. Den är skriven till alla och ingen. Kanske mest till mig själv. Ibland glömmer man att leva i nuet, för det finns så mycket som man tror stoppar en. Det finns vissa händelser i mitt liv som jag har valt att släppa, för det kommer inte att få mig att må bättre att sitta och älta dem tills jag dör. Sedan finns det vissa saker som jag har valt att skita i, eftersom att jag vet att det inte finns någon anledning för mig att personligen ta åt mig. Till sist finns det även det som jag fortfarande bearbetar. Saker som inte riktigt har släppt än, men som jag tror kommer bli bättre. Man får bara inte glömma att allting går att ta sig igenom, man måste bara förstå att det inte kommer att vara lätt, men det kommer att vara värt det.

I'm not going to let you stop me from causing mayhem


Bild tagen av Gustaf från förra sommaren.

Det är få gånger jag inte har någonting alls att säga. Just nu är en sådan gång.

The calender hung itself



Does he kiss your eyelids in the morning when you start to raise your head? And does he sing to you incessantly from the space between your bed and wall? Does he walk around all day at school with his feet inside your shoes looking down every few steps to pretend he walks with you? Oh, does he know that place below your neck that's your favorite to be touched? And does he cry through broken sentences like, "I love you far too much"? Does he lay awake listening to your breath worried you smoke too many cigarettes? Is he coughing now on a bathroom floor? For every speck of tile there's a thousand more. You won't ever see, but must hold inside yourself. Eternally.

Hardcore

Har fått ett träningprogram som inkluderar både löpning och styrketräning av min egen personliga tränare. Blev en aningen rädd efter att jag hade läst igenom det. Imorgon börjar jag och det kommer att bli väldigt spännande att se resultatet. Om det här är det sista ni hör av mig så avled jag troligen i elljusspåret.

You were the blue of the sky, you came after the storm



3.4 Du bygger upp alla dessa försvar, en hel mur så att ingen ska kunna komma för nära. Sedan en dag, kommer det någon som är värd att varenda liten sten rasar. Dessvärre förstår man det alldeles för sent och precis allt annat rasar framför dig.

You were the switch on the wall in the dark of the hall, that I'm still fumbling for.
Because I'm lost in the black, I don't know where I am. I have my arms stretched out in front

and I'm calling your name just as loud as I can.

RSS 2.0